20 år som mamma!

Det är en stor dag i Gläntan idag. Långeman fyller 20 år. Och därmed firar jag mammajubileum. Var har alla åren tagit vägen? Det har hänt så mycket sedan dess, ändå är det som det var i förra veckan som vi ringde till BB och undrade vad det där molandet i magen var för nåt. Det kunde väl inte vara en värkar eller?
- Nej antagligen inte, gå och lägg dig och sov du, fick jag till svar.
Så jag gick och la mig. Sedan kände jag som en ballong som sprack inuti mig och så blev sängen dyblöt. Jag gick ut till badrummet och där blev jag kvar, liggande bredvid toaletten, totalt däckad av kraftiga krystvärkar.
Den något osäkre Papsen ringde till BB igen och berätta vad som hänt och då sa de att det var bäst att ringa ambulans. De kom efter 10 minuter. Ytterligare tio minuter så var vi i en förlossningssal och 18 minuter senare var han ute. 2.9 kg och 49 cm. Mörkhårig, lätt punkig frisyr, konstiga små smala fötter som låg upp längs med anklarna och alldeles ljuvlig. Ja, den vackraste man kunde föreställa sig.
Själv var jag uppe på benen efter någon timme bara, till svärmors fasa - på hennes tid skulle man ligga i minst en vecka. Och mormor och morfar var de första som kom på besök, klockan fem på morgonen.

Första barnet är verkligen märkvärdigt, inte bara för föräldrar och mor- och farföräldrar men för hela bekantskapskretsen och släkten. Detta avtog markant efter några barn märkte vi. Från att ha fått en massa vänliga erbjudande om barnvakt vid en tid i livet då man faktiskt inte behövde så mycket hjälp till inga erbjudande alls ett antal år senare då man verkligen hade behövt alla hjälp man kunde få. Ja det är väl så vi människor fungerar i vår själviskhet. Vi hjälper gärna till så länge det är mysigt, behagligt och trevligt, men när det handlar om en verklig insats, då drar vi gärna öronen åt oss.

Hoppsan det där lät nästan bittert! Det var inte meningen. Och idag finns det över huvud taget ingen anledning att se tillbaka på det mindre roliga, utan bara på allt det underbara, fantastiska, roliga, lärorika och berikande som det är att få vara mamma till en stor underbar barnaskara.

Grattis till Långeman också. Inte bara till de 20 åren, men också till körkortet som han tog i förra veckan, till lägenheten som han får nyckel till i nästa veckan, till ljuvliga fästmön och till det stundande bröllopet i april. Det känns verkligen som det är Långemans år i år!

Nyårslöften: Varför ändra sig?!

Medan de prommenerar omkring i snön frågar Hobbe, Kalles uppstoppade tiger:
- Har du några nyårslöften i år?
Kalle svarar:
- Nej, jag är perfekt precis som jag är.  Varför ska jag ändra mig? Tycker istället att det är hög tid att världen börjar anpassa sig efter mig, jag förstår inte varför jag ska göra alla förändringar häromkring. Om det krävs löften inför det nya året säger jag bara att det får vara upp till alla andra, inte mig, jag behöver inte bli bättre. Alla andra behöver det  däremot.


Han tar ett andetag och frågar sen:
- Hur gör du? Ger du några löften?
Hobbe svarar med sin uttryckslösa blick:
- Jo jag hade beslutat mig för att inte vara så känslig och bli så kränkt av den mänskliga naturen. Men jag tror jag har sumpat det redan. 

 

Den stora julkonfrontationen

Är du en sån som har problem med dina släktingar?

Julen blir alltid en plåga just för att du måste träffa dom?
Här kommer några tips för att undvika jobbiga diskussioner och konfrontationer under denna glädjens högtid.

1) Undvik samtal som leder till konflikt eller diskussioner - politik, religion, etc. Du vet vad de tycker. Engagera dig inte.

2) Var realistisk i dina förväntningar. Du kommer inte att kunna förändra din familj. Arbeta på din reaktion på dem istället.

3) Fokusera på det positiva. Till exempel kan farbror Kalle vara irriterande när det handlar om att kritisera regeringen men han har ett hjärta för välgörenhet. Prata därför med Farbor Kalle om välgörenhet.

4) Sätt gränser. Tillåt ingen form av missbruk eller hatiskt beteende och har en flyktplan om det behövs.

5) Engagera dig i en släkting som du tycker om. Håll dig nära den personen och fokusera dina samtal med honom/henne.

6) Ta en time-out om du behöver det. Gå till ett annat rum, ta ett djupt andetag, och tänk glada tankar. Förlåt dem som sårar dig.

7) Skratta så mycket som möjligt! Berätta roliga historier och familjeanekdoter och fokusera på de positiva stunderna släkten haft tillsammans.

Med detta i handväskan kan du känna dig bättre förberedd på julens negativa överraskningar, och helgen som ligger framför blir godare än nånsin förut.

Bilder från världens lägsta punkt

Att titta på bilder från semestern är nästa lika njutbart som att vara på plats, som att uppleva resan igen, och igen, och igen. 

Vi fick en underbar vecka och barnen hade klarat sig bra här hemma. Varför inte göra en sån resa varje år? Det är något vi överväger starkt för närvarande. 

21-årig bröllopsdag stundar

Tänk. Efter alla dess år. Nu äntligen!


Efter 21 års äktenskap, 7 barn, 5 olika bostäder, 15 olika jobb, 16 olika bilar, 127 födelsedagar, 21 katter, 1 hund, 6 kaniner, 2 hästar, ett 50-tal höns. 
Genom ombyggnader, tillbyggnader och nybyggnader, julmiddagar, påskmiddagar, en studentfest, grillmiddagar och en rad fattigmansmiddagar, en oändlig massa fikastunder framför tv:n, frukostar i sängen och i köket.
Efter en mängd utflykter, baddagar, picknickar och shoppingsturer.

Genom orostider då räkningarna var mer än lönen, då Gudrun slog ut elen i sex dagar, och Per i fyra dagar. 
Genom magsjuka, migrän, vattenkoppor, öroninflammationer och nattvak.
Genom väntan på att han skulle komma hem från långa arbetsresor. 


Genom svåra sorger och stora förluster, genom enorm glädje och stora gåvor, genom relationer som brustit och nya som växt sig starka. 
Genom slitningar, prövningar och besvär och genom en oövervinnerlig kärlek som hållit i alla dessa år, ska vi äntligen, ÄNTLIGEN! få återvända till platsen där vi möttes den 15 juni 1990, för att fira vår 21-åriga bröllopsdag. 


Tillbaka till oasen i öknen, till den grönskande vildmarken, till vattenfallen i dalgången, där kärleken tändes och romantiken flödade. Där vi sov under stjärnorna och drömde: om familj med många barn, om hus, om lycka och trygghet. 
Och nu, nu äntligen kan vi åka. 
Och vi har redan konstaterat att alla våra drömmar slog in.

Du som känner igen platsen och kanske till och med har varit där, får ge en vink till mig!

Kiss- och bajsåldern

Lilla Loppan är väl som fyraåringar är mest. Men som nummer sju i raden av barn börjar man nog bli lite trött på en viss del av den här perioden i livet. Kan du gissa vad jag pratar om – jo den beryktade Kiss- och bajsåldern.

Ack ja. Allting kretsar kring detta just nu. När vi var på biblioteket för några veckor sedan plockade jag upp en bok som jag genast la tillbaka på ett dolt ställe. Den föreställde en stor glad och ful kanin med stora tänder och boken hette…ja, just det, Bajs. Men kan du tro, två minuter senare fick Loppan tag på den och sa direkt:

- Den här boken vill jag ha.

Och då visste hon inte ens vad den hette.

Och när hon väl fick höra sagen blev hon generat, glatt förtjust.

Häromkvällen kunde hon inte somna. Sprang upp och ner ur sängen, ut och in i rummet, med alla möjliga ursäkter och förklaringar och önskemål. Till slut kom hon på.

- Jag måste bajsa.

In på toa, där hon började pyssla med lite av varje, tills storasyster kom in och undrade vad hon höll på med.

- Jag måste bajsa, ju.

- Men gör det då!

Och så satte hon sig på toan och började pressa på. Inget kom. Hon tog i och tog i, men utan resultat. Till slut började hon bli irriterad på att toabesöket verkade bli lönlöst och utbrister stönande:

- KOM IGEN NU DÅ DIN BAJSFEGIS!

Men han kom inte ut. Och Loppan fick lägga sig och invänta Bejsfegisen till nästa dag.

Ålderstecken

En del  folk går igenom ålderskriser, andra går obesvärade fram genom åren och alla sina åldrar. Men en sak kan vi dock alla vara ense om - vi blir äldre vare sig vi vill eller inte, på gott och på ont.
Några kloka ord från erfarna människor som gått igenom just detta kommer här:

• 40-årsåldern är den ålder då man börjar inse hur roligt det var att vara 20.
• Ungdomen ser framåt, ålderdomen ser bakåt och medelåldern ser trött ut.
• Det må vara sant att livet börjar vid 40, men det börjar också synas.
• Numera är det mycket lättare att ljuga om min ålder för oftast glömmer jag helt enkelt bort den.
• Du vet att du nått medelåldern när tyngdlyftning består i att bara stå upp.
• Du vet att du är medelålders när du ser fram emot en händelselös kväll.