(Ett gammalt inlägg från förra bloggen
- var bara tvungen att få in det här.)
Långeman är kär. 15 år och djupt förälskad. Det är så rart.
I mobilen finns bara bilder på Henne och en massa ringsignaler av Hennes röst. Går det en dag utan att han fått träffa Henne, hålla om Henne, då är det en dålig dag. I somras var han borta två hela veckor utan Henne. Det var en svår tid.
Långeman har aldrig varit särskilt kelig. Inte ens när han var en liten tallevalle ville han hålla handen på promenader. Kramar och pussar var inget för honom. men med Henne är det något helt annat, då är allt tillåtet och härligt. Pussar, kramar, kel och mys.
Ibland får de vara ensamma hemma, bara Långeman och Hon. Han fixar allt – mat, fika, de går ut och går och bara rår om varandra. Ibland kan hon bli lite tjurig, har han sagt, men han har ett otroligt tålamod och förstår Henne så väl.
Jag är säker på att kärleken är besvarad. Det ser man på Hennes blick när Hon tittar på honom, hur Hon sträcker sina armar mot honom och grabbar tag i hans näsa och biter.
Ja så är det i alla fall nu. Vi får väl se hur det blir om ett par år, när förälskelsen har lagt sig och överseendets ögonlock har öppnat sig. Hon är ju trots allt bara ett år, det lilla Pyret. Men så länge syskonkärleken är som den är just nu är det underbart för mamsens hjärta.
I mobilen finns bara bilder på Henne och en massa ringsignaler av Hennes röst. Går det en dag utan att han fått träffa Henne, hålla om Henne, då är det en dålig dag. I somras var han borta två hela veckor utan Henne. Det var en svår tid.
Långeman har aldrig varit särskilt kelig. Inte ens när han var en liten tallevalle ville han hålla handen på promenader. Kramar och pussar var inget för honom. men med Henne är det något helt annat, då är allt tillåtet och härligt. Pussar, kramar, kel och mys.
Ibland får de vara ensamma hemma, bara Långeman och Hon. Han fixar allt – mat, fika, de går ut och går och bara rår om varandra. Ibland kan hon bli lite tjurig, har han sagt, men han har ett otroligt tålamod och förstår Henne så väl.
Jag är säker på att kärleken är besvarad. Det ser man på Hennes blick när Hon tittar på honom, hur Hon sträcker sina armar mot honom och grabbar tag i hans näsa och biter.
Ja så är det i alla fall nu. Vi får väl se hur det blir om ett par år, när förälskelsen har lagt sig och överseendets ögonlock har öppnat sig. Hon är ju trots allt bara ett år, det lilla Pyret. Men så länge syskonkärleken är som den är just nu är det underbart för mamsens hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar