Mikra din disktrasa

Hur gör du för att hålla bakterierna borta från din disktrasa?

En del slänger den och byter till ny flera gånger i veckan.
Några tvättar den i tvättmaskinen.
Andra i diskmaskinen.
Ganska många kokar den på spisen.
Tror alla metoderna funkar jättebra och tar död på de flesta små bakterierna.
Men vill du spara tid, några slantar och en del energi tar du till mikrovågsugnen istället.
1 minut i mikron på högsta effekt tar död på 99 % av bakterierna i disktrasan. Gör så ett par gånger om dagen så behöver du inte byta särskilt ofta.

Smart handdukshängare...

...från skogens stora förråd

Det finns mycket man kan hitta i skogen om man bara går där med öppna ögon.
Kanske en ny handdukshängare till köket.
Funkar utmärk till halsdukshängare i hallen också.

Eller till halsband.

Billig var den i alla fall.

Ordning bland gosedjuren

Så här enkelt och smidigt får man ordning bland barnens alla gosedjur, som tidigare låg i högar på golvet, i sängen och lite överallt. Nu är det bara att kolla vilket djur som ska gosas med och dra ner den från gardinstången.

Kolla även Papsens leksaker på hyllan

En enklare variant är att hänga upp de små rackarna i klädnypor på ett klädstreck över barnsängen. Där kan även en del teckningar få plats.

Skydda dig mot magsjuka

Vi har varit förskonade några år nu i vår familj. Det får man vara mycket tacksam för. Magsjuka är något man knappt önskar sin värste ovän.

Vinterkräksjukan är väl den värsta av alla tänkbara magåkommor, kan man tycka.
Här kommer några enkla råd, att komma ihåg, för att mota Olle i grind så länge det går.

• Svälj 5-10 vitpepparkorn så fort du fått veta att du kan blivit utsatt för smitta, känner dig illamående eller fått magont.

• Håll inte bara toaletten ren, tvätta också alla handtag i huset, med klorin. Detta är en vanlig bakteriehärd.

• Tvätta händerna efter varje toabesök.

• Vistas inte ute bland folk.  Köp julklapparena på nätet.

Om du redan drabbats blir du lättast av med magsjuka så här:

• Kokta blåbär, bra mot diarré.

• Koka morötter och gör puré. Stoppande för både vuxna och barn.

• Koka råris i mycket vatten i 30 minuter. Drick flera koppar om dagen av vattnet som blir över. Risavkoket binder magen.

• Sockersaltlösning gör du så här: 1 liter vatten ( eller vanligt te) 7 tsk strösocker och en halv tsk salt. Koka ihop allt och låt svalna. Drick och förvara resten i kylskåp i 1 dygn. Går finfint att ge till barn.

• Drick bara vätska, låt magen vila från fast föda. Kamomillté utan socker eller honung är lugnande.

• Varma omslag på magen eller en värmedyna känns lugnande
  för tarmarna.

Vid kräkningar gäller det att få i sig så mycket vätska som möjligt,

vilket kan vara riktigt knivigt när man är rejält sjuk. Drick pyttesmå klunkar av sockersaltlösningen, sugrör är bra när man är matt och orkeslös och inte orkar lyfta glaset till munnen. Och drick så ofta du bara kan.

När du börjat återhämta dig är buljong en bra start för magen och lite fiberfattigt vitt bröd.
Hur brukar du själv göra för att bota dig mot plågan?
Avslagen cocacola är ju en klassiker som funkar ganska bra.
Har du fler tips får du gärna dela med dig!

15 år och störtkär

(Ett gammalt inlägg från förra bloggen

- var bara tvungen att få in det här.)

Långeman är kär. 15 år och djupt förälskad. Det är så rart.
I mobilen finns bara bilder på Henne och en massa ringsignaler av Hennes röst. Går det en dag utan att han fått träffa Henne, hålla om Henne, då är det en dålig dag. I somras var han borta två hela veckor utan Henne. Det var en svår tid.
Långeman har aldrig varit särskilt kelig. Inte ens när han var en liten tallevalle ville han hålla handen på promenader. Kramar och pussar var inget för honom. men med Henne är det något helt annat, då är allt tillåtet och härligt. Pussar, kramar, kel och mys.
Ibland får de vara ensamma hemma, bara Långeman och Hon. Han fixar allt – mat, fika, de går ut och går och bara rår om varandra. Ibland kan hon bli lite tjurig, har han sagt, men han har ett otroligt tålamod och förstår Henne så väl.
Jag är säker på att kärleken är besvarad. Det ser man på Hennes blick när Hon tittar på honom, hur Hon sträcker sina armar mot honom och grabbar tag i hans näsa och biter.
Ja så är det i alla fall nu. Vi får väl se hur det blir om ett par år, när förälskelsen har lagt sig och överseendets ögonlock har öppnat sig. Hon är ju trots allt bara ett år, det lilla Pyret. Men så länge syskonkärleken är som den är just nu är det underbart för mamsens hjärta.

Man vänjer sig aldrig vid döden

Den är lika svår och jobbig och definitiv varenda gång. Även när det handlar om en katt.
Samtidigt är jag tacksam över att det finns katter och djur som dör med jämna mellanrum. För att du inte ska missförstå det uttalandet så menar jag så här:
Det är bra att öva på sorg när man är barn, så man vet vad det handlar om när man blir äldre och man förlorar någon människa i sin närhet. Att barn tidigt får lära sig att döden är en del av livet. Att tidigt lära sig att livet inte är något man kan ta för givet. Att tidigt lära sig att ta vara på den tid man har, att se varje dag som en möjlighet att göra något meningsfullt och bra. Att tidigt lära sig att vi måste bry oss om varandra, för imorgon vet vi inte om vi finns till.

Vår vackra Tipsie frös väl om tassarna så hon gick in under bilen och satte tassarna på motorn. När vi ovetande om henne startade motorn var hennes ben i vägen för fläktremmen. Remmen hoppade av, en massa päls fastnade på den och Tipsie var spårlöst försvunnen i tre dygn. I går kväll dök hon upp igen, med brutet ben. Idag tog jag hennes till veterinären där hon fick en sömnspruta. Hon spann hela vägen in i döden.

Kvar finns hennes identiska syster Dolly som säkert kommer bli mycket ensam nu. Och Lilla Loppan som inte kan förstå varför Tipsie inte kunde bli frisk, men som ändå inte sörjer lika mycket som Tösen, som nu flytt till en kompis över eftermiddagen för att inte behöva tänka på det jobbiga och svåra. Vi blir många som sover i sängkammaren i natt, gissar jag.

20 år som mamma!

Det är en stor dag i Gläntan idag. Långeman fyller 20 år. Och därmed firar jag mammajubileum. Var har alla åren tagit vägen? Det har hänt så mycket sedan dess, ändå är det som det var i förra veckan som vi ringde till BB och undrade vad det där molandet i magen var för nåt. Det kunde väl inte vara en värkar eller?
- Nej antagligen inte, gå och lägg dig och sov du, fick jag till svar.
Så jag gick och la mig. Sedan kände jag som en ballong som sprack inuti mig och så blev sängen dyblöt. Jag gick ut till badrummet och där blev jag kvar, liggande bredvid toaletten, totalt däckad av kraftiga krystvärkar.
Den något osäkre Papsen ringde till BB igen och berätta vad som hänt och då sa de att det var bäst att ringa ambulans. De kom efter 10 minuter. Ytterligare tio minuter så var vi i en förlossningssal och 18 minuter senare var han ute. 2.9 kg och 49 cm. Mörkhårig, lätt punkig frisyr, konstiga små smala fötter som låg upp längs med anklarna och alldeles ljuvlig. Ja, den vackraste man kunde föreställa sig.
Själv var jag uppe på benen efter någon timme bara, till svärmors fasa - på hennes tid skulle man ligga i minst en vecka. Och mormor och morfar var de första som kom på besök, klockan fem på morgonen.

Första barnet är verkligen märkvärdigt, inte bara för föräldrar och mor- och farföräldrar men för hela bekantskapskretsen och släkten. Detta avtog markant efter några barn märkte vi. Från att ha fått en massa vänliga erbjudande om barnvakt vid en tid i livet då man faktiskt inte behövde så mycket hjälp till inga erbjudande alls ett antal år senare då man verkligen hade behövt alla hjälp man kunde få. Ja det är väl så vi människor fungerar i vår själviskhet. Vi hjälper gärna till så länge det är mysigt, behagligt och trevligt, men när det handlar om en verklig insats, då drar vi gärna öronen åt oss.

Hoppsan det där lät nästan bittert! Det var inte meningen. Och idag finns det över huvud taget ingen anledning att se tillbaka på det mindre roliga, utan bara på allt det underbara, fantastiska, roliga, lärorika och berikande som det är att få vara mamma till en stor underbar barnaskara.

Grattis till Långeman också. Inte bara till de 20 åren, men också till körkortet som han tog i förra veckan, till lägenheten som han får nyckel till i nästa veckan, till ljuvliga fästmön och till det stundande bröllopet i april. Det känns verkligen som det är Långemans år i år!