Elva veckor för tidigt född

Pyret var elva veckor för tidigt född. Född i veckan 28+6. Det är mycket för tidigt, men det finns de som fötts mycket tidigare än så.

Den lille pojken i kuvösen brevid var mindre än Pyret och eftersom han var pojke fick han kämpa mycket mer. Han fick köras till det fina barnsjukhuset med specialister i fem veckor för att överleva. Så kämpigt hade inte Pyret.

Egentligen hade vi en underbar tid på neonatalavdelningen. Det var sommar och inga andra barn verkade vilja födas för tidigt just då, så vi hade hela personalen för oss själva i tre veckors tid. Det var bara ett spa som fattades. Jag fick älta ut min ångest och mina tankar om och om igen för alla och envar, för alla hade tid för oss. Jag fick nästan alla mina frågor besvarade under denna tid utom en fråga - varför drabbades jag?

Jag fick till och med ha mina andra barn sovande på avdelningen och de hade tid för dem också. Jag fick koppla av och stressa av mer än vad jag någonsin kunnat göra efter någon annan förlossning och det var underbart.

Och framför allt fick jag tid att lära känna mitt lilla pyre och lära mej sköta om en så ynklig lite varelse av bara skinn och ben. Hennes arm var lika tunn som mitt pekfinger. Hennes vad lika smal som min tumme. Hennes blöjor, som var mindre än ett trosskydd, var för stora för henne. Ändå hade hon allt - naglar, ögonfransar, allt var perfekt och komplett, men minimalt.

Pyret växte och fick hull, blev medveten om att det fanns saker att titta på och lyssna på. Man kunde suga på saker och smaka på saker. Det vara bara lite svårt att göra två saker samtidigt. Som äta och andas samtidigt.

Hon fick egntligen inga bakslag - inga infektioner eller sjukdomar, allt gick bara framåt. Efter fyra veckor kom hon ut ur kuvösen och fick på sej riktiga kläder och ligga i riktig säng. Det var märkvärdigt. Men hon fick behålla sladdar och sond.

Tre veckor senare fick vi ta med henne hem, då kom sköterskorna hem till oss istället - så ofta vi ville. När hon skrevs ut, tolv veckor efter födseln, en vecka efter beräknad förlossning, drog vi sonden förgott. Nu var hon en vanlig baby på 2,5 kilo och världens goaste och underbaraste lilla Pyre - hela familjens älskling.

Jag är så tacksam för alla resurser som satsades på mitt ynkliga lilla Pyre. Hon måste ha kostat åtskilliga 100 000-lappar. För första gången i livet kändes det rätt okej att betala skatt - det är värt det nu när man fått perspektiv på läget.