Lillmamman är en speciell liten dam. Det har hon alltid varit. Hon vill ta plats och synas och har sitt finger med i allt. Hon har ganska klart för sej hur allt ska vara, på gott och ont.
När hon var ett litet pyre kunde hon sitta med ett finger i näsa och tjurigt kommentera - Jag gillar ingenting. Jag gillar inte nån.
Likheterna med Lotta på Bråkmakargatan var tydliga. Och helst ville hon vara utklädd hela tiden.
På hennes första maskerad, då var hon tre år gammal, var hon straffånge.
Sedan övergick hon snabbt till prinsessa, vilket varade i flera år. Det var nu jag upptäckte att det var mej hon var lik. Jag var nog Törnrosa mellan 4 och 10 års ålder.
Hon kunde titta på en film för att så helt gå in i filmen att hon faktiskt trodde att hon var med. Hon fullkomligt flög fram över soffor och bord när hon var med i Disneys Peter Pan. Av ingenting kunde hon forma kläder som liknade de som prinsessorna hade på tv. Och ingen fick skratta medan hon höll på. Hur lätt var det, hon var ju helt sanslös.
När hon får ett uppdrag (Läs läxa) hon gillar tar hon det på stort allvar och sätter ribban högt. De skulle skriva en berättelse, nu i tvåan. Hon visste precis vad hon skulle skriva om - judeförföljelsen i Polen under andra världskriget, med det hemska slutet i Auschwitz. Sju kapitel skulle det bli. Det eller inget. Ganska avancerat för en 8-åring. Men hon fixade det.
På midsommarafton skulle hon ut och plocka sju sorters blommor. Jag sa att från och med att man plockar den första blomman får man inte yttra ett ord. Hon gick ut redan klockan sju på kvällen. Fyra gånger fick hon plocka en ny bukett eftersom hon inte kunde hålla tyst.
Vem hon drömde om? Molly Mus kompis Conny.
Ur arkivet 2007
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar