Är du en lyssnare?

Det är jag. Ibland, men tyvärr inte tillräckligt ofta.

Att lyssna är en stor sak. Men nästan en helt förlorad konst. Oftast är vi mer uppmärksamma på vad som händer på TV, radion, på datorn, på Idol, än på dem vi delar hemmet med.

Men hur man talar, det vet vi. Alla kan det här med att pladdra på, helst om sitt. Alla vill synas, ingen orkar titta, alla vill prata, ingen orkar lyssna.

Hur mångaäktenskap hade inte räddats om de äkta makarna bara kunde lyssna på varandra. Och se varandra.

För att bli en effektiv lyssnare måste man först och främst lägga sin kalender åt sidan. Vi måste tömma våra hjärnor på vårt eget energiska schema, för annars står det ivägen för lyssnandet. När man har en lista på saker man vill ha eller göra, viskar den här listan hela tiden i öronen, medan den andre försöker säga något.

Vill du lära dig att lyssna - ställ frågor. Stora advokater, filosofer och lärare kommunicera genom att fråga. Bra äkta män och fruar borde göra detsamma.

Att ställa bra frågor får en att förtydliga vad den andre personen försöker säga. Det är inte lätt. Då måste man också förstå innehållet och känslan som den andre försöker förmedla. Frågorna för en vidare tills man upptäcker innehållet och känslan och leda till vidareavslöjanden och förståelse.

Ord är bara tio procent av kommunikation. Att lyssna innebär alltså inte att det bara är öronen som ska jobba. Du ser den andre personens kroppsspråk, ansiktsuttryck, mimik och du själv förmedlar ditt kroppspråk. Om dina armar är korsade och ögonen tittar ner är du ingen vidare lyssnare. Man måste slappna av i armarna och kroppen och ta ögonkontakt.

Vi är skapade med en mun och två öron - det måste betyda något. Många människor borde gå en kurs i lyssnadet. De som avbryter varje samtal med att associera till sig själv. Sådana människor blir i långa loppet energivampyrer, som man i bästa fall sakta men säkert kan ta avstånd ifrån. Man orkar inte med dem.

Och även om vi inte kan få andra att lyssna kan vi alltid börja med oss själva.