Det började helt plötsligt i torsdags. Höger öga glider lite som det vill.
I fredags fick distriktsläkaren kolla henne. Skulle det, att hon slog sej i munnen fyra dagar tidigare, ha något med allt att göra? Låter inte rimligt.
Vidare till stora sjukhuset fem mil bort där akutmottagningen var fullpackad. Men lilla Loppan fick går före. Läkaren som kom trodde nog att hon alltid hade skelat och att vi bara plötsligt började tänka på det, men så var det inte alls. Med två glasögonbarn sedan förut och en rad besök hos ögonläkare och optiker, har jag, och barnläkare och ögonläkare, noggrant kollat Loppan och konstaterat om och om igen att skelar gör hon inte.
Men någon förklaring till att hennes höger öga plötsligt börjat glida omkring som det vill, fick vi inte. Det var i alla fall ingen hjärnskakning och ingen blödning och ingen svullnad nånstans.
Tydligen är det så att skelning inte är något som barn bara föds med, det är något som plötsligt kan börja rätt från det blå.
Om nån vecka ska vi få en tid på ögonkliniken. Jag kan nog räkna med ytterligare ett glasögonbarn och lapp på vänster öga några år framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar