Svärmors syrliga soppor

I svärmors hem serveras soppa varje dag, året om till helg och söcken. Det slår aldrig fel.

Det är nästan samma soppa varje dag, men det gör ingenting, det är nånting med den syrliga smaken som gör att man inte tröttnar. Den öppnar aptiten, samtidigt som den mättar, och det normala sötsuget som kan komma efter en måltid infinner sig aldrig. Smalmat kort och gott.

Koka först upp vatten, så många portioner du tror går åt. Normalfamiljen kan nog kräva en trelitersgryta.

Sedan tager man vad man haver. En fin hackad lök (gul), potatis, morötter. Detta är vad jag kommer att använda idag, eftersom jag inte hunnit handla.

Dessutom kan man finhacka det mesta, paprika, diverse kryddor, purjo etc.

Ibland rullar svärmor små bollar av köttfärs och droppar ner i den kokande grytan. Barn gillar sånt. Lite kycklingkött fungerar bra. Men för det mesta är soppan rent vegetarisk.

Finns det rester av gårdagens sallad, får den gärna slinka ner. Men det ska inte bli någon matig soppa, mest buljong med innehåll. Lite alfabetspasta är kul för små barnaögon.

Nu kan du börja salta och smaksätta. Ett par

buljongtärningar går bra, eller fond, eller bara salt, peppar och en skvätt olivolja. Lite örter efter smak, som sagt.

Ibland vispar svärmor ihop en smet av ett ägg och mannagryn( får inte för stabbig) och skedar ner smeten fint i koket. Detta utvecklar sig till äggstora klimpar som smakar härligt.

Smaka av. Tillsätt eventuellt Vegeta, det gör under i

alla soppor, grytor och såser. Du kan också vispa ett par ägg och sakta ringla ner det i soppan sedan du dragit grytan från spisen. Ger en kul effekt och gör det matigare.

Till sist, när allt slutat koka och inte får koka mer, hälls det syrliga ner. Vanligtvis tar jag vätskan från exempelvis inlagda gurkor (1 dl), vanligcitron går bra (någon matsked), citronsyra ( någon tesked) eller vinäger (en till två matskedar). Men kokas detta försvinner alla nyttigheter som vinäger bringar med sig. (Det kommer ett helt inlägg om vinägerns fantastiska egenskaper framöver.)

Sedan är det bara att servera. Gott bröd till är inte fel. En god efterrätt kan man gott kosta på sig. Eller själva huvudrätten om det är en finare middag.

Prova - jag har ännu inte träffat någon, gammal som ung, som inte tycker om den.