Nyårslöften: Varför ändra sig?!

Medan de prommenerar omkring i snön frågar Hobbe, Kalles uppstoppade tiger:
- Har du några nyårslöften i år?
Kalle svarar:
- Nej, jag är perfekt precis som jag är.  Varför ska jag ändra mig? Tycker istället att det är hög tid att världen börjar anpassa sig efter mig, jag förstår inte varför jag ska göra alla förändringar häromkring. Om det krävs löften inför det nya året säger jag bara att det får vara upp till alla andra, inte mig, jag behöver inte bli bättre. Alla andra behöver det  däremot.


Han tar ett andetag och frågar sen:
- Hur gör du? Ger du några löften?
Hobbe svarar med sin uttryckslösa blick:
- Jo jag hade beslutat mig för att inte vara så känslig och bli så kränkt av den mänskliga naturen. Men jag tror jag har sumpat det redan. 

 

Den stora julkonfrontationen

Är du en sån som har problem med dina släktingar?

Julen blir alltid en plåga just för att du måste träffa dom?
Här kommer några tips för att undvika jobbiga diskussioner och konfrontationer under denna glädjens högtid.

1) Undvik samtal som leder till konflikt eller diskussioner - politik, religion, etc. Du vet vad de tycker. Engagera dig inte.

2) Var realistisk i dina förväntningar. Du kommer inte att kunna förändra din familj. Arbeta på din reaktion på dem istället.

3) Fokusera på det positiva. Till exempel kan farbror Kalle vara irriterande när det handlar om att kritisera regeringen men han har ett hjärta för välgörenhet. Prata därför med Farbor Kalle om välgörenhet.

4) Sätt gränser. Tillåt ingen form av missbruk eller hatiskt beteende och har en flyktplan om det behövs.

5) Engagera dig i en släkting som du tycker om. Håll dig nära den personen och fokusera dina samtal med honom/henne.

6) Ta en time-out om du behöver det. Gå till ett annat rum, ta ett djupt andetag, och tänk glada tankar. Förlåt dem som sårar dig.

7) Skratta så mycket som möjligt! Berätta roliga historier och familjeanekdoter och fokusera på de positiva stunderna släkten haft tillsammans.

Med detta i handväskan kan du känna dig bättre förberedd på julens negativa överraskningar, och helgen som ligger framför blir godare än nånsin förut.

Bilder från världens lägsta punkt

Att titta på bilder från semestern är nästa lika njutbart som att vara på plats, som att uppleva resan igen, och igen, och igen. 

Vi fick en underbar vecka och barnen hade klarat sig bra här hemma. Varför inte göra en sån resa varje år? Det är något vi överväger starkt för närvarande. 

21-årig bröllopsdag stundar

Tänk. Efter alla dess år. Nu äntligen!


Efter 21 års äktenskap, 7 barn, 5 olika bostäder, 15 olika jobb, 16 olika bilar, 127 födelsedagar, 21 katter, 1 hund, 6 kaniner, 2 hästar, ett 50-tal höns. 
Genom ombyggnader, tillbyggnader och nybyggnader, julmiddagar, påskmiddagar, en studentfest, grillmiddagar och en rad fattigmansmiddagar, en oändlig massa fikastunder framför tv:n, frukostar i sängen och i köket.
Efter en mängd utflykter, baddagar, picknickar och shoppingsturer.

Genom orostider då räkningarna var mer än lönen, då Gudrun slog ut elen i sex dagar, och Per i fyra dagar. 
Genom magsjuka, migrän, vattenkoppor, öroninflammationer och nattvak.
Genom väntan på att han skulle komma hem från långa arbetsresor. 


Genom svåra sorger och stora förluster, genom enorm glädje och stora gåvor, genom relationer som brustit och nya som växt sig starka. 
Genom slitningar, prövningar och besvär och genom en oövervinnerlig kärlek som hållit i alla dessa år, ska vi äntligen, ÄNTLIGEN! få återvända till platsen där vi möttes den 15 juni 1990, för att fira vår 21-åriga bröllopsdag. 


Tillbaka till oasen i öknen, till den grönskande vildmarken, till vattenfallen i dalgången, där kärleken tändes och romantiken flödade. Där vi sov under stjärnorna och drömde: om familj med många barn, om hus, om lycka och trygghet. 
Och nu, nu äntligen kan vi åka. 
Och vi har redan konstaterat att alla våra drömmar slog in.

Du som känner igen platsen och kanske till och med har varit där, får ge en vink till mig!

Kiss- och bajsåldern

Lilla Loppan är väl som fyraåringar är mest. Men som nummer sju i raden av barn börjar man nog bli lite trött på en viss del av den här perioden i livet. Kan du gissa vad jag pratar om – jo den beryktade Kiss- och bajsåldern.

Ack ja. Allting kretsar kring detta just nu. När vi var på biblioteket för några veckor sedan plockade jag upp en bok som jag genast la tillbaka på ett dolt ställe. Den föreställde en stor glad och ful kanin med stora tänder och boken hette…ja, just det, Bajs. Men kan du tro, två minuter senare fick Loppan tag på den och sa direkt:

- Den här boken vill jag ha.

Och då visste hon inte ens vad den hette.

Och när hon väl fick höra sagen blev hon generat, glatt förtjust.

Häromkvällen kunde hon inte somna. Sprang upp och ner ur sängen, ut och in i rummet, med alla möjliga ursäkter och förklaringar och önskemål. Till slut kom hon på.

- Jag måste bajsa.

In på toa, där hon började pyssla med lite av varje, tills storasyster kom in och undrade vad hon höll på med.

- Jag måste bajsa, ju.

- Men gör det då!

Och så satte hon sig på toan och började pressa på. Inget kom. Hon tog i och tog i, men utan resultat. Till slut började hon bli irriterad på att toabesöket verkade bli lönlöst och utbrister stönande:

- KOM IGEN NU DÅ DIN BAJSFEGIS!

Men han kom inte ut. Och Loppan fick lägga sig och invänta Bejsfegisen till nästa dag.

Ålderstecken

En del  folk går igenom ålderskriser, andra går obesvärade fram genom åren och alla sina åldrar. Men en sak kan vi dock alla vara ense om - vi blir äldre vare sig vi vill eller inte, på gott och på ont.
Några kloka ord från erfarna människor som gått igenom just detta kommer här:

• 40-årsåldern är den ålder då man börjar inse hur roligt det var att vara 20.
• Ungdomen ser framåt, ålderdomen ser bakåt och medelåldern ser trött ut.
• Det må vara sant att livet börjar vid 40, men det börjar också synas.
• Numera är det mycket lättare att ljuga om min ålder för oftast glömmer jag helt enkelt bort den.
• Du vet att du nått medelåldern när tyngdlyftning består i att bara stå upp.
• Du vet att du är medelålders när du ser fram emot en händelselös kväll.

Tala med dina barn om döden

En del verkar vara rädda för det, rädda för rädslan det kan föra med sig, att barnet får mardrömmar på natten eller inte vågar somna för de tror att mamma och pappa ska dö.

Så då är det bäst att låta bli.

Inget kan vara mer fel. Det blir ett missriktat beskyddande.

För Tösen har döden blivit en del av hennes dagliga lek. Där är det alltid någon som dör. Jag tycker det är bra när döden blir en naturlig del av livet, eller leken, så tidigt. Då går det lättare att hantera sorgen när den väl kommer med full kraft.

Jag har fått komma med dödsbesked till mina barn tre gånger i deras liv. De vet vad döden är, vi har en klar uppfattning vad som händer efter döden också, som vi fört vidare till våra barn. Det har gett dem trygghet och en syn på döden som inte är skrämmande.

I dag var vi på begravning igen och sa farväl till en mycket god man som dog mitt uppe i livet. Han var en nära bekant som barnet lärt sig att tycka mycket om, som har gjort intryck på dom. De ville säga farväl.

Sorgen är stor, beskedet blev en chock, men de vet att detta kan hända vem som helst när som helst. Man kan aldrig vara förberedd, men talar man om det och gör det till en del av livet går sorgen att bära betydligt lättare – det bli inget trauma.

Det fina med barn är att de inte sitter och pratar om samma sak i timmar som vi vuxna kan göra. De är mer rakt på sak. De frågar en sak, leker en stund, kommer med en ny fråga igen innan de glatt springer iväg igen.

Barn behöver inga omskrivningar av döden – gått bort, fått frid, lämnat oss, somnat in. Folk dör, inget annat.

Dölj heller inte din egen sorg när du själv drabbas. Visa att också sörjandet hör till och inte är något man måste dölja – då tror barnet att det är en förbjuden känsla.

Från det att mina barn blivit tre år (helt individuellt dock) har jag ansett att de varit mogna nog för att tas med på begravning. Då är de medvetna om personen som är död, har en relation som de kommer att ha minnenfrån, de kan sitta stilla någorlunda och behöver inte leka sig igenom begravningsakten.

För mig är det viktigt att de är med. De ska få se kistan, ta på den, lägga sin blomma, se alla tårar, gråta så mycket de vill,  växa som människor och bli en erfarenhet rikare.

Om de däremot vägrar att gå på begravning, är det givetvis också okej, men det har mina barn inte gjort.

Allt detta gäller givetvis också när ett husdjur dör hemma.

Vår trädgård är en djurkyrkogård. Det ligger några höns i ett hörn, några småfåglar i ett annat och katterna Pelles Felix gravar är märkt med ett kors, en sten, blommor och en lykta. Den graven vårdas ömt av Tösen.

Ser du tjuven med de lysande ögonen?

Så här vackra äpplen kom det i år på våra små fruktträd. I flera år har vi väntat, men i år fick vi lön för mödan.

Är inte helt klar över sorterna, bara att de ännu inte var mogna när tjuven kom en tidig septembermorgon.

Medan vi i allsköns ro satt och drack vårt morgonthé kom älgen, en ung tjur, och knep vartenda äpple som fanns att finna och skalade dessutom av trädet på löv.

Inte ens värt att ta bild på slutresultatet.

Nu får vi vänta ett helt år till. Suck.

Så här såg han ut, busen.

Sköna höst

Fann lite vackra höstbilder från mitt arkiv. Vad vedmodigt det blev -
vår vackra katt Prissie är försvunnen sedan över en månad och är troligen borta för alltid. Den tjusige tuppen togs av räven och charmören Nino, den tyska spetsen, bor
troligen i Västra Frölunda nu - vi tror han har det bra.

Hösten är skön, men det gäller bara att ta sig tid för den och göra den lite lagom eftertänksamt och stilla.

Betrakta den och se när allting sakta lägger sig till ro och börjar slumra.

Njut medan det är tid - snart börjar snöskottningen.

Det här sommarbygget kan nog se ganska härlig ut under ett vintertäcke.

Nattens fångst

ligger på verandan.

Medan jägaren ligger

och tar igen sig utanför farstukvisten.

Ett blogginspirerat höststilleben vid ytterdörren.

Vackert förfall

Ett torp här i skogen har stått tomt sedan början av 90-talet, uppskattningsvis. Ena väggen har kollapsat nu och köket håller på att rinna ut. Länge har Klok-Fian och jag tänkt att ta bilder på förfallet under rubriken ”En gång var detta någons stora dröm”.

I söndags när vi hade bstämt oss för detta blev vi väldigt förvånade. Någon hade klippt gräset, röjt i trädgården och börjat riva den ruttnande ytterväggen. Det kommer att bli i liv torpet igen! Vilken glädje!

Så vi gick in i skogen istället, till ett hus som lämnades 1947 och tog bilder på det som fanns kvar av det. Mossbeklätt och öde. Vid en sten låg några tomma flaskor. Kanske satt bonden Ragnar där och drack dessa beska droppar innan

han reste sig upp och lämnade sin gård.

Hade han glömt spannen på stengärdsgården med flit, tro?

Vi kunde ränka

ut var på gården han låtit djuren beta och var ladan hade stått. Husgrunden var dels av sten och dels gjuten. Lönnarna, varav ett av dem måste varit ett vårdträd, stod högt och ståtligt mitt i trädgården, och lyste upp den mörka granskogen med sina skiftande bladverk.

Förfallet är vackert och vemodigt. Man undrar vad som hänt. Varför bonden Ragnar var tvungen att lämna allt. Dog han? Flyttade han till Amerika? Hade han familj eller var han en enstöring i skogen?

Vad skulle han känna om han kunde återvända till sin gård i dag?

Ett hus förfaller fort. Det behöver årligen omsorg och vård. I år har vi målat färdigt vårt hus, som vi påbörjade för två år sen. Takrännor måste ses över och tömmas på löv och barr varje år, och ogräs och kottar måste rensas bort, annars tar skogen snabbt över.

Ja det funkar med hus ungefär som med oss människor. Utan vård och omsorg förfaller vi snabbt.

Ännu en ljuvlig höst...

Förr hatade jag hösten. Det kanske berodde på att man var tvungen att gå i skolan då, att ledighet och värme och annat kul var över. Idag är det inte så. Tror det gick över när vi flyttade ut på landet. Nu är hösten en underbar tid, en lugn tid, då man kan njuta av naturen och göra saker i sin egen takt, baka, torka svamp, tända ljus, mysa vid en brasa.
I går tog vi en promenad till ett av våra trattis-ställen. De såg ut att ha väntat på oss.

Kolla in dessa ljuvliga kattungar

Denne kille finns fortfarande kvar...

Han är också kvar. Var så ynklig till att börja med men har nu kommit ikapp sina syskon helt och hållet.

De två busarna till höger är ännu inte tingade.

Denne kille har en härlig päls, brunsvart med vita strån i. Ännu inte tingad.

Denne goding är redan tingad.

De två till höger är inte tingade.

Nu är de ute till försäljning alla sju och vi hoppas på att hitta nya härliga hem till dem allihop. För närvarande är fyra tingade och tre finns kvar. Just nu leker de och tumlar runt som allra bäst på vår altan och har vansinnigt roligt ihop. De klättrar i träd, leker kurragömma, spanar in fiskarna i dammen, gosar, myser och äter. Dessa katter behöver vara ute mycket men får de sova inomhus blir de nog allra nöjdast. Och får de med sig ett syskon till nya hemmet är nog lyckan fullkomlig.


Mammorna är inte kräsna alls utan äter det som bjuds, så också ungarna. Och även om mammorna är ute alltid är de mycket tillgivna och keliga, men de är också flitiga jägare. De håller sig hemma runt gården hela tiden, utom runt mars då de plötsligt försvinner för att sedan få ungar ett antal veckor senare. Var sin kull med en veckas mellanrum som de sedan delar ansvaret på - en av dem kan dia alla sju på en gång, det ser helt underbart ut.


Ungarnas pappa känner vi inte till men de har varit en lugn stillsam hane här några gånger nyligen som är grå och vit i pälsen. Vanligtvis tillåter kattmammorna inga andra katter här hur som helt, men denne hane verkade de känna och de lät honom till och med äta ur deras matskål. Vi tror därför att det var pappan som bara sökte lite umgängesrätt.

KATTUNGAR

Så var det dags igen - vi har fått kattungar på gården. 


Först ut var Dolly, precis som förra året var hon före sin syster och födde fyra små, svarta, gråa och lite vita, ungar. Exakt en vecka efter kom Tipsie, och sin vana trogen födde hon tre levande ungar, mitt i syster Dollys kull, och Dolly var barnmorska och hjälpte till bäst hon kunde.


Jag blir så fascinerad. Jag visade Dollys ungar för Tipsie sex dagar tidigare, men hon såg bara med förakt på dem. Nu när hennes värkar satt igång tog jag henne dit igen, men nu la hon sig mitt ibland dem och lät dem dia. Tror att hon fick igång värkarbetet i och med det, för allting gick fort och smidigt. Och nu turas de svarbruna, lurviga goa kattsystrarna om att dia och ta hand om alla sju.
Återkommer snart med information om färg och kön på de små, som blir klara för leverens i börjar av september


Mitt i all denna kattglädje for vi igår natt hem genom den ljusa sommarnatten. Vi skrattade och pratade och hade det trevligt när jag plötlsigt ser en mörk skugga rusa ut i vägen och innan jag hunnit reagera ens i tanken, dunsar det till, bilen hoppar till och jag vet att det djur vi ljust kört på är inte längre i livet. När vi stannat ser vi att det är en katt. Klockan är halv ett på natten när vi knackar på ett hus där det fortfarande lyser. Där bodde tre katter, men alla var hemma. I grannhuset däremot saknades en hankatt, så där blev det sorg denna natt.


Har du kört på nån katt nån gång? Vad gjorde du då? Lämnade du den bara på vägen och körde vidare?


För sex år sen körde en tjej på vår svartvita lille Pelle. Det glömmer vi aldrig. Barnen var ensamma hemma och tog nästa lika illa vid sig som tjejen som körde bilen. Men en vecka senare kom hon tillbaka med en låda. I lådan fanns två grå-vita kattungar, en kille och en tjej, Felix och Priscilla. Sorgen vändes till dubbel glädje. Idag finns visserligen bara Prissie kvar av de två, och hon går omkring här som gårdens madame och sköter sina egna affärer. Just nu har hon väl lite komplex och känner sig väl som bara en halv honkatt, när hon ser hur systrarna skogskatt fått ungar igen. Hon har fått ett rivssår på halsen för det besväret.

Vart tar alla dagar vägen?

Långeman ska ta studenten!

Jag minns när han var nyfödd och jag satt med honom i min famn och kunde inte ta ögonen från detta vackra barn med mörkt hår och blå ögon. Jag njöt av varje sekund men samtidigt började jag sörja över att han skulle bli stor en dag, växa upp, få finnar och skägg på den där duvmjuka baby-hyn. Jag tyckte det skulle bli förfärligt.

Tja, nu är vi där. Långeman har helskägg varannan vecka men finnarna börjar avta. Han håller på att ta körkort, ska jobba hela långa sommaren och bo ensam i en lägenhet mesta tiden. I vintern drar han utomlands.
Och detta känns inte alls förfärligt.
Jag har ju haft 19 år på mig att vänja mig vid denna tanke så nu när vi är framme är vi fullt redo och allting känns rent av spännade och roligt.
Det är väl det som är så bra och finurligt uträknat med det här med tid och väntan. Ibland behöver vi mycket tid för att vänja oss vid en tanke. En mamma behöver nio månader på sig för att förbereda sig för ett nytt barn. Om barnet skulle komma samma dag som vi fick veta att vi var gravida skulle säkert abortantalet i Sverige stiga med 99 procent. Men om allting får ta sin tid och vi lär oss att växa in i en situation då blir allting bra och vi får mogna in i en nytt skede av livet.
Vad lär vi oss av detta?
Att ta det lugnt, låta tiden ha sin gång, sluta oroa sig och sörja i förväg och istället njuta av livets alla skeden. Vi har ett liv och det ska vi göra det bästa av.

Liv livet levande!

44 år och mor till 19

Finns det någon kvinna jag beundrar så är det Michelle Duggar. Mamma till 19 och vem vet, det kan bli fler. Ta dig tid till att höra hennes svar på andra kvinnors frågor till en kvinna som är lite över det vanliga.

EN RIKTIG TÖRSTSLÄCKARE

I morgon kan vi släcka törsten här hemma.

I dag har vi laddat förrådet med tio liter lemonad. Kanongott inte bara som saft, utan även till mat. Egentligen en sommardryck, men ändå.

Som vanligt när jag ger mig in i något, är det enkelt som bara den.

Så här är grundreceptet:

• 4 stora citroner
• 1-1,2 l (800-900 g) socker

• 4 msk citronsyra
• 1 l vatten

• Borsta citronerna rena i ljummet vatten Skala dem tunt med potatisskalare.
• Lägg skal, socker, citronsyra i en stor skål eller kruka.
• Pressa saften ur citronerna, skrapa loss fruktkötet från det beska vita skalet. Häll saft, fruktkött och eventuella kärnor i skålen.
• Koka upp vattnet och häll över. Rör om då och då så att allt socker löser sig.
• Låt stå till nästa dag.
• Sila saften och häll upp på kalla rena flaskor. Tillslut dem.
• På sval plats håller sig den här drickan i ca sex veckor.
• Späd med 4-5 delar vatten.
  

Vill du veta vad jag gjorde med de använda citronskalen så sök efter receptet på Från lemonad till kyckling, under samma etikett som denna.

NYTTIGA SAKER DU KAN GÖRA MED VITKÅL

Köper du dyra salladshuvud, framför allt de som är i kruka. Dessa köper man nämligen för att det är så bekvämt, men det är med andra ord inget för mig. Visserligen vill jag göra allt enkelt, men det måste vara billigt också.

Vitkål är min lösning när pengarna tryter och man behöver något nyttigt. Vitkål är dessutokm nyttigare än isbergssallad, som egentligen mest innehåller vatten.

Vitkål innehåller bland annat:

Folacin behöver vi bl a för att nya röda blodkroppar ska kunna bildas.
C-vitamin – 100 gram vitkål ger oss halva dags-
behovet av C-vitamin.
Kalium kan bl a bidra till att sänka för högt blod-
tryck.

Det sägs att det skyddar mot lungcancer bland annat.

Vitkål kan du woka, strimlad och ihop med en del andra grönsaker som stavade morötter, paprika, purjo och svamp. Tillsätt olja och soya och varför inte lite sweetchilisås. Lägger du dessutom i äggnudlar då blir det helgott. Sedan är det bara att fortsätta att lägga i det du gillar, strimlat kött eller varför inte falukorv.

Som sallad blir vitkålen smidigast som strimlad eller riven. Jag använder matberedaren till det. Riv den ihop medmorot, gurka, purjo, äpple eller nåt annat du gillar. Till det kan du ha en vinägrett eller en majonäsblandning, med extra senap. Strimlad vitkål blandad med lingonsylt är finfint till köttbullar. Vitkål med ananas smakar friskt också.

Här kommer en repris på en annan vitkålssallad.

Koka upp 1/2 dl socker, 3/4 dl vinäger och 1 dl rapsolja.

Låt svalna.

Riv 500 gram vitkål och 500 gram morötter. Strimla en liten purjo och en paprika.

Häll över lagen och förvara i kylskåp i en burk med tätslutande lock. Håller en vecka därinne.

TVÅ ÖVERBLIVNA ÄGGVITORNA

Har aldrig riktigt lärt mig älska maränger.

Det är för sötsliskigt.

Men av de två äggvitorna som blev över efter majonäsen

vispade jag ändå till en mindre lyckad maräng. (Lyckas aldrig få till rätt fluff i äggvitor). Men det gör ingenting att den inte blev perfekt för jag vände bara försiktigt ner den i en vanlig sockerkaka med kakao. Det ger kakan en frasig yta och blandar man det riktigt dåligt, så blir det en god krämig, nästan gräddig konsistens.

Smaskens till söndagsfikat.

EGEN MAJONÄS – SMART ELLER OSMART?

Fick för första gången den geniala idén att göra egen majonäs. Har aldrig gjort det förut, men efter att ha glömt att köpa i flera veckor nu började pojkarna här hemma bli smått desperata. De vill ha majo till sina mackor.

Så med hjälp av matberedaren tog det bara fem minuter att få en ljuvligt god majonäs. Otroligt enkelt ju!

2 äggulor

1/2 tsk salt

1 nypa vitpeppar

1 tsk senap

1/2 rödvinsvinäger (vitvinsvinäger går lika bra)

4 dl olja

Alla ingredienser bör ha samma temperatur.

Lägg allt utom olja i skålen. Tillsätt oljan, börja droppvis, under kraftig vispning och häll med en jämn fin stråle.

Smaka av.

Och det är här det roliga börjar, testade med dubbel dos senap, (den jag hade i kylen) och då blev det extra gottigt.

Om majonäsen blir för tjock är det bara att späda med vatten 0,5-1 msk. Och skulle det skära sig, som det kan göra om du inte vispar ordentligt, är det bara att ta en äggula i en annan skål och tillsätta den skurna massan matskedvis. Tydligen ska det funka lika bra med kolsyrat vatten.

Så jag tyckte det var perfekt med hemmagjord majonäs. men tyvärr, blev det inte alls billigare – denna dos på 10 portioner tog slut redan nästa dag, så i längden blir det billigare att köpa mindre god från butiken. Den räcker betydligt längre.

Vad jag gjorde med de två äggvitorna kommer jag berätta i nästa avsnitt. Följ den spännande upplösningen…

När du får oväntat besök.

FIKABRÖD PÅ FEM RÖDA…

I mitt kök gäller effektivitet. Inga långdragna kok, med en massa knepiga ingredienser eller omständliga franska menyer. Här måste det gå fort och bli gott.

Ska jag gå efter ett recept måste det gå att byta ut ingredienser. Ofta använder jag bara ett recept en gång enligt boken, sedan improviserar jag.

Så i dag blev det Skrabbelucker till förmiddagsfikat. Det idealiska kaffebrödet. De tar fem minuter att göra. Ungefär som plättar, men mumsigare.

Jag får förstås trippla receptet. Även när vi inte fått något oväntat besök.

Tag:

1 ägg

1/2 kkp gräddmjölk

3/4 kkp vetemjöl

1 tsk bakpulver

(Jag var förstås tvungen att addera en tsk vaniljsocker och en nypa salt också. Bara för att känna att jag improviserat lite.)

Vispa samma allt till en jämn smet. Värm en plättlägg. Stek i smör. En matsked till varje lagg. Steks på svag värme tills de är torra och lätta. Vänds i socker. Serveras till kaffet.

Men nästa gång ska jag nog byta ut sockret mot sylt och grädde.

FRÅN LEMONAD TILL KYCKLINGSOPPA

– SÅ LAGAR MAN MATEN SMART

Kasta mat är ingenting för mig. Här går i regel alla rester åt, om det nu blir några. En del tar hunden, annat tar katterna och resten tar hönsen. Det är smart.

Häromdagen när jag silade lemonaden (se recept längre ner) fick jag en del citronskal över. Det var ingenting för djuren antog jag, men det var ju en hel del smak kvar i dem. Så jag fyllde en hel kyckling (nej ingen levande från hönshuset, utan en från frysen) som vi skulle ha till middag med skalbitarna, saltade runt om, citronpeppar därtill och övriga skal utanpå. Virade in allt i folie och skjuts med det in i ugnen. Gjorde en kyckling till, men med vitlök denna gång.

Otroligt lyckat ingrepp i matkulturen.

Frisk, gott och saftigt.

Men jag fick en del kycklingkött över, så nästa dag gjorde jag en currykryddad kycklingsoppa av det. Lök, grönsaker, några buljongtärningar (eller fond), curry, kanske liten gräddskvätt om man skulle vilja det och till sist pasta. Gott och mättande och med en frisk citronsmak kvar.

Det borde man ju kunna kalla smart matlagning. Hur gör du för att laga smart?